Ärrad för livet

En händelse som ärrat min själ mer än något annat var Beckfilmen "Levande begravd". Herregud. HERRE-GUD. Filmen handlar om en galning som begraver advokater och domare och andra människor, levande (sjukt bra beskrivande filmtitel)! När allt är som värst så hoppar psykopaten upp bakom en dörr och attackerar Beck i hans eget hem för att sedan begrava honom.

Denna filmen har förstört mitt liv. Fyra månader efter att jag sett den vågar jag inte gå en meter utanför min dörr utan att låsa den (herregud, Beck gick tre meter till sin granne och då smet mördaren in i hans lägenhet, tänker inte direkt göra om det misstaget). Jag kommer ALDRIG någonsin sätta mig i en biltvätt (eller kanske ens för den delen åka bil utan att noggrannt kontrollera att det inte ligger en mördare i baksätet) eller för den delen börja gräva i en sandlåda om jag hör att någonting låter under sanden.

Fobi-lista innan filmen:
1. Råttor

Fobi-lista efter filmen:
1. Allt som kan ge referenser till Levande Begravd
2. Råttor

(Hjälp!)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0